Taugalæknar eru þekktir fyrir að no

Taugalæknar eru þekktir fyrir að nota
ýmis torkennileg mannanöfn, sem erfitt
er að bera fram, hvað þá stafsetja, þegar
þeir ræða um heiti taugasjúkdóma og
einkenna frá taugakerfi. En hvernig
komu þessi heiti til og eru þau alltaf
rétt notuð? Í þessum pistli förum við
yfir nokkrar nafngiftir og tökum eitt
dæmi sem sýnir að okkur getur borið af
leið og því ástæða til að kynna sér sögu
og tilurð þeirrar nafnanotkunar sem um
ræðir.
Taugalæknisfræðin varð að sjálfstæðri
sérgrein í lok 19. aldar og byrjun þeirrar
tuttugustu.1 Oft var gripið til þess
ráðs að nefna einkenni eða fyrirbæri
eftir þeim sem fyrstir lýstu þeim.
Englendingurinn James Parkinson (1755-
1824) kallaði sjúkdóm sem við hann
er kenndur the shaking palsy (paralysis
agitans). Jean-Martin Charcot (1825-1893),
sem rannsakaði sjúkdóminn klínískt og
meinafræðilega, varð hins vegar fyrstur
til að kalla hann Parkinsonveiki eða
maladie de Parkinson. Eins og þessi saga
sýnir var Charcot umhugað um að þeir
hlytu viðurkenningu sem fyrstir lýstu
fyrirbærinu. Því miður eru ekki allir
eins víðsýnir. Persónulegur ágreiningur
og þjóðremba hefur haft áhrif á
nafngiftir, sem endurspeglast í því að
sumir sjúkdómar og einkenni hafa fleiri
en eitt nafn. Menn hafa í seinni tíð
fallið frá því að kenna sjúkdóma og
læknisfræðileg fyrirbæri við ákveðna
menn (eponym), og reynt eftir bestu
getu að flokka þá eftir meinsemd og
orsökum þeirra.
Grasset-próf
Þegar tveir okkar, Albert Páll og
Haukur, voru í læknadeild HÍ á
9. áratug síðustu aldar, var þeim
samviskusamlega kennt að nota Grassetpróf.
Sigurjóni, sem er elstur af okkur,
var hins vegar ekki kennt þetta heiti á
þeim þætti taugaskoðunar sem um ræðir
á sínum læknastúdentsárum. Hauki
og Alberti var kennt að við Grassetpróf
væri sjúklingur beðinn að halda
handleggjum beint fram og útréttum,
með lófa upp (hendur eru rétthverfar;
e. supination), fingur glennta og loks
beðinn um að loka augum.
Tvennt getur gerst:
1. Handleggur sígur ekki og lófi helst
stöðugur. Grasset-prófið telst neikvætt.
2. Lófi snýst og hendi ranghverfist
(e. pronation) og beygja verður á
handlegg um olnboga. Þegar svo er
telst Grasset-próf jákvætt, en orsök
þess er talin vera skemmd í efri
hreyfitaugungi (e. upper motor neuron)
í heila- eða mænubrautum.
Þegar Albert Páll fór í sérnám til
Bandaríkjanna
hélt hann áfram að halda
uppi merkjum Grassets. Það skildi hins
vegar enginn um hvað hann var að tala.
Haukur hélt til Svíþjóðar til náms þar
sem segja má að „Grasset-prófið“ hafi
grasserað. Sigurjón dvaldi í Englandi
og heyrði aldrei minnst á Grasset.
Fljótlega eftir að höfundar fóru að
vinna saman á taugadeild Landspítalans
við Hringbraut um 1999 bar þessa
nafngift á góma. Við nánari athugun
kom í ljós að ítalski læknirinn Giovanni
Mingazzini (1859-1929) lýsti prófi þar
sem sjúklingur heldur handleggjum
beint fram með glennta fingur og lokuð
augu. Sig annarrar handar, skjálfti eða
beygja um olnboga eftir 30-60 sekúndur
var talið benda til vægrar lömunar.
Frakkinn Jean-Alexandre Barré (1880-
1967) lýsti prófi þar sem sjúklingur
heldur handleggjum beint fram, en
lætur lófana snúa saman með fingur
útglennta. Barré taldi að jafnvel mjög
væg lömun mundi koma fram með því
að fingur þeirrar handar færðust saman.
Á sumum stöðum hefur það tíðkast að
taugalæknar tali um Barré-próf þegar
sjúklingur er beðinn um að halda
handleggjum rétthverfum beint fram. Ef
handleggurinn byrjar að ranghverfast er
prófið talið jákvætt.2
Niðurstaða þessarar athugunar var
sú að hvergi væri að finna lýsingu
Grassets á umræddu prófi sem við
hann er kennt í Svíþjóð og hér á
landi, nema í sænskum kennslubókum
í taugalæknisfræði.3 Tóku nú að vakna
efasemdir um réttmæti heitsins, en ekki
var gert meira í málinu að sinni. Árið
2006 birtist grein í Läkartidningen4 þess
efnis að Grasset-próf væri rangnefni,
Grasset hefði aldrei lýst þessu prófi
og líklegast að þessi notkun á heitinu
í sænskri taugalæknisfræði byggðist á
misskilningi. Niðurstaða greinarinnar
var því sú að best væri að hætta
notkun þess. Lagt var til að prófið
yrði kallað: „armar-framåt-sträck“
sem þýða má sem „handleggir beinir
fram“. Þessi tillaga var tekin upp í
nýjustu útgáfu aðalkennslubókar Svía
í taugalækningum.5 Þrátt fyrir þetta
hefur heitið lifað góðu lífi á Íslandi til
skamms tíma. Eldri kollegum er tamt
að nota það, auk þess sem nýtt heiti
hefur vantað til að leysa það gamla af
hólmi. Eftir útkomu sænsku greinarinnar
var fljótlega reynt á taugalækningadeild
Landspítalans að víkja heitinu frá, en
einhverra hluta vegna héldu læknanemar
og unglæknar áfram að nota það. Kom
þá í ljós að við kennslu á taugaskoðun
var notað sænskt myndband þar sem
Grasset var títtnefndur. Þetta teljum við
að minnsta kosti vera eina af skýringum
þess að Grasset var reis aftur og aftur
upp frá dauðum í okkar nærumhverfi.
Okkur þykir því sá kostur vænstur að
reyna nú að skrifa hann út af borðinu, í
eitt skipti fyrir öll.Taugalæknar eru þekktir fyrir að nota
ýmis torkennileg mannanöfn, sem erfitt
er að bera fram, hvað þá stafsetja, þegar
þeir ræða um heiti taugasjúkdóma og
einkenna frá taugakerfi. En hvernig
komu þessi heiti til og eru þau alltaf
rétt notuð? Í þessum pistli förum við
yfir nokkrar nafngiftir og tökum eitt
dæmi sem sýnir að okkur getur borið af
leið og því ástæða til að kynna sér sögu
og tilurð þeirrar nafnanotkunar sem um
ræðir.
Taugalæknisfræðin varð að sjálfstæðri
sérgrein í lok 19. aldar og byrjun þeirrar
tuttugustu.1 Oft var gripið til þess
ráðs að nefna einkenni eða fyrirbæri
eftir þeim sem fyrstir lýstu þeim.
Englendingurinn James Parkinson (1755-
1824) kallaði sjúkdóm sem við hann
er kenndur the shaking palsy (paralysis
agitans). Jean-Martin Charcot (1825-1893),
sem rannsakaði sjúkdóminn klínískt og
meinafræðilega, varð hins vegar fyrstur
til að kalla hann Parkinsonveiki eða
maladie de Parkinson. Eins og þessi saga
sýnir var Charcot umhugað um að þeir
hlytu viðurkenningu sem fyrstir lýstu
fyrirbærinu. Því miður eru ekki allir
eins víðsýnir. Persónulegur ágreiningur
og þjóðremba hefur haft áhrif á
nafngiftir, sem endurspeglast í því að
sumir sjúkdómar og einkenni hafa fleiri
en eitt nafn. Menn hafa í seinni tíð
fallið frá því að kenna sjúkdóma og
læknisfræðileg fyrirbæri við ákveðna
menn (eponym), og reynt eftir bestu
getu að flokka þá eftir meinsemd og
orsökum þeirra.
Grasset-próf
Þegar tveir okkar, Albert Páll og
Haukur, voru í læknadeild HÍ á
9. áratug síðustu aldar, var þeim
samviskusamlega kennt að nota Grassetpróf.
Sigurjóni, sem er elstur af okkur,
var hins vegar ekki kennt þetta heiti á
þeim þætti taugaskoðunar sem um ræðir
á sínum læknastúdentsárum. Hauki
og Alberti var kennt að við Grassetpróf
væri sjúklingur beðinn að halda
handleggjum beint fram og útréttum,
með lófa upp (hendur eru rétthverfar;
e. supination), fingur glennta og loks
beðinn um að loka augum.
Tvennt getur gerst:
1. Handleggur sígur ekki og lófi helst
stöðugur. Grasset-prófið telst neikvætt.
2. Lófi snýst og hendi ranghverfist
(e. pronation) og beygja verður á
handlegg um olnboga. Þegar svo er
telst Grasset-próf jákvætt, en orsök
þess er talin vera skemmd í efri
hreyfitaugungi (e. upper motor neuron)
í heila- eða mænubrautum.
Þegar Albert Páll fór í sérnám til
Bandaríkjanna
hélt hann áfram að halda
uppi merkjum Grassets. Það skildi hins
vegar enginn um hvað hann var að tala.
Haukur hélt til Svíþjóðar til náms þar
sem segja má að „Grasset-prófið“ hafi
grasserað. Sigurjón dvaldi í Englandi
og heyrði aldrei minnst á Grasset.
Fljótlega eftir að höfundar fóru að
vinna saman á taugadeild Landspítalans
við Hringbraut um 1999 bar þessa
nafngift á góma. Við nánari athugun
kom í ljós að ítalski læknirinn Giovanni
Mingazzini (1859-1929) lýsti prófi þar
sem sjúklingur heldur handleggjum
beint fram með glennta fingur og lokuð
augu. Sig annarrar handar, skjálfti eða
beygja um olnboga eftir 30-60 sekúndur
var talið benda til vægrar lömunar.
Frakkinn Jean-Alexandre Barré (1880-
1967) lýsti prófi þar sem sjúklingur
heldur handleggjum beint fram, en
lætur lófana snúa saman með fingur
útglennta. Barré taldi að jafnvel mjög
væg lömun mundi koma fram með því
að fingur þeirrar handar færðust saman.
Á sumum stöðum hefur það tíðkast að
taugalæknar tali um Barré-próf þegar
sjúklingur er beðinn um að halda
handleggjum rétthverfum beint fram. Ef
handleggurinn byrjar að ranghverfast er
prófið talið jákvætt.2
Niðurstaða þessarar athugunar var
sú að hvergi væri að finna lýsingu
Grassets á umræddu prófi sem við
hann er kennt í Svíþjóð og hér á
landi, nema í sænskum kennslubókum
í taugalæknisfræði.3 Tóku nú að vakna
efasemdir um réttmæti heitsins, en ekki
var gert meira í málinu að sinni. Árið
2006 birtist grein í Läkartidningen4 þess
efnis að Grasset-próf væri rangnefni,
Grasset hefði aldrei lýst þessu prófi
og líklegast að þessi notkun á heitinu
í sænskri taugalæknisfræði byggðist á
misskilningi. Niðurstaða greinarinnar
var því sú að best væri að hætta
notkun þess. Lagt var til að prófið
yrði kallað: „armar-framåt-sträck“
sem þýða má sem „handleggir beinir
fram“. Þessi tillaga var tekin upp í
nýjustu útgáfu aðalkennslubókar Svía
í taugalækningum.5 Þrátt fyrir þetta
hefur heitið lifað góðu lífi á Íslandi til
skamms tíma. Eldri kollegum er tamt
að nota það, auk þess sem nýtt heiti
hefur vantað til að leysa það gamla af
hólmi. Eftir útkomu sænsku greinarinnar
var fljótlega reynt á taugalækningadeild
Landspítalans að víkja heitinu frá, en
einhverra hluta vegna héldu læknanemar
og unglæknar áfram að nota það. Kom
þá í ljós að við kennslu á taugaskoðun
var notað sænskt myndband þar sem
Grasset var títtnefndur. Þetta teljum við
að minnsta kosti vera eina af skýringum
þess að Grasset var reis aftur og aftur
upp frá dauðum í okkar nærumhverfi.
Okkur þykir því sá kostur vænstur að
reyna nú að skrifa hann út af b

Resultat (svenska) 1:

Neurologer är kända för att använda
en mängd märkliga och svåra namn, som är svåra
att uttala, än mindre stava, när
de diskuterar namnet på neurologiska sjukdomar och
neurologiska symtom. Men vad
var de namn och är alltid
används rätt? Detta en artikel, vi går
över några namngivning och ta ett
exempel som visar att vi kan bära med
vägen och anledning att studera historien
och ursprunget till namnet som
berörs.
Neuromedicin blev en självständig
specialitet i slutet av 19-talet och början av
nittonhundra .1 ofta tagit till
rådet av de egenskaper hos ett fenomen eller
för dem som först beskrev dem.
engelsmannen James Parkinson (1755-
1824) kallas sjukdomen som han
kallas skakar pares (förlamning
omskakning). Jean-Martin Charcot (1825-1893),
som studerade sjukdomen kliniskt och
patologiskt var dock först med
att kalla honom Parkinsons sjukdom eller
maladie de Parkinson. Som den här historien
visar Charcot var oroliga för att de
skulle få ett erkännande som beskrivs först
fenomenet. Tyvärr har inte alla
som panorama. Personliga missnöje
och þjóðremba har påverkat
namngivning, vilket avspeglas i det faktum att
vissa sjukdomar och symptom har mer
än ett namn. Män har nyligen
beslutat att inte lära sjukdomar och
medicinska fenomen med vissa
personer (EPONYM), och försökte efter bästa
förmåga att sortera dem efter skada och
deras orsaker.
Grasse-testet
när två av oss, Albert Paul och
höken var i Medicinska fakulteten UI på
9. seklet, de var
plikttroget lärt att använda Grassetpróf.
Bodvar, den äldsta av oss,
dock inte lärde detta namn på
de aspekter nerv undersökning fråga
i studieåren läkare. Hauk
och Alberti påstods Grassetpróf
patienten blev ombedd att hålla
armarna rakt ut och sträckte ut,
med handflatorna uppåt (händer är bara försvinner,
e supination.), finger glennta och sedan
ombedd att blunda.
Två saker kan hända:
1. Foreach sjunker inte och palm förblir
stabil. Grasse test anses vara negativa.
2. Palm hand ringde kretsar
(e. pronation) och kommer att böja
armen vid armbågen. När detta
anses Grasse-testet positivt, men orsaken
tros vara skadad övre
motorneuron unga (e. övre motor neuron)
i de cerebrala eller spinala vägar.
När Albert Paul gick specialiserad utbildning till
USA
, fortsatte han att hålla
upp skyltar Gras set. Det gjorde dock
inget av vad han sade.
Hawk åkte till Sverige för att studera där
kan man säga att "Grasse-test" var
förestrad gräs. Sincerely stannade i England
och aldrig hört talas om Grasse.
Strax efter författaren började
arbeta tillsammans på neurologiska församlings
campus runt 1999 bar denna
namngivning av tandköttet. En närmare undersökning
visade att den italienska läkaren Giovanni
MINGAZZINI (1859-1929) beskrev rättegången
som patienten håller armarna
rakt ut med glennta fingrar och slutna
ögon. En andra handen skakar eller
böja armbågen efter 30-60 sekunder
ansågs tyder på mild förlamning.
fransmannen Jean-Alexandre Barré (1880-
1967) beskrev testet där patienten
håller armarna rakt framåt, men
låt handflatorna vända mot varandra med fingrarna
útglennta. Barré hävdade att även mycket
mild förlamning skulle ske genom
fingrarna på handen kom tillsammans.
På vissa ställen är det vanligt att
tala om neurologi Barré-prov när
patienten uppmanas att hålla
armarna rakt ut rätt stadsdelar. Om
armen börjar rulla ut och in är
testet anses jákvætt.2
Slutsatsen av denna studie var
att ingenstans kunde hittas en beskrivning
Gras Ställer i nämnda prövning
han undervisade i Sverige och i det här
landet, förutom i svenska läroböcker
i taugalæknisfræði.3 sätta deras kölvatten
tvivel om giltigheten av löften, men det är inte
det gör något mer för tillfället. Under
2006 en artikel i Läkartidningen4 på
innehållet i gräs testet skulle vara en missvisande,
hade Grasser aldrig förklarat detta test
och mest troligt att denna användning av termen
i ett svenskt nervmedicin byggde på
ett missförstånd. Slutsatsen i artikeln
var att det bästa vore att sluta
använda den. Det föreslogs att testet
skulle kallas "vapen-fulla-Strack"
, som kan översättas som "armen rakt
ut. " Förslaget ingick i
senaste numret av Sveriges främsta lärobok
i taugalækningum.5 Trots detta
löfte har blomstrat i Island för
en kort tid. Äldre kollegor är gillade
att använda den, och det nya namnet
har saknats för att lösa det genom att det gamla
systemet. Efter offentliggörandet av den svenska industrin
var snart testat neurologi avdelningen
på Rikshospitalet avviker från namnet, men
av någon anledning trodde läkarstuderande
och läkare fortsätter att använda den. Kom
för att få reda på att undervisa neurologisk undersökning
användes Svensk video där
gräs var títtnefndur. Detta, anser vi
att åtminstone en av tonerna
i Grasse återuppstod igen och igen
från de döda i vår lokala samhället.
Vi finner att fördelarna förväntas
försöka nu att skriva den från bordet, på
en gång känd för öll.Taugalæknar för att använda
olika konstiga och svåra namn, som är svåra
att uttala, än mindre stava, när
de diskuterar namnet på neurologiska sjukdomar och
neurologiska symtom. Men vad
var de namn och är alltid
används rätt? Detta en artikel, vi går
över några namngivning och ta ett
exempel som visar att vi kan bära med
vägen och anledning att studera historien
och ursprunget till namnet som
berörs.
Neuromedicin blev en självständig
specialitet i slutet av 19-talet och början av
nittonhundra .1 ofta tagit till
rådet av de egenskaper hos ett fenomen eller
för dem som först beskrev dem.
engelsmannen James Parkinson (1755-
1824) kallas sjukdomen som han
kallas skakar pares (förlamning
omskakning). Jean-Martin Charcot (1825-1893),
som studerade sjukdomen kliniskt och
patologiskt var dock först med
att kalla honom Parkinsons sjukdom eller
maladie de Parkinson. Som den här historien
visar Charcot var oroliga för att de
skulle få ett erkännande som beskrivs först
fenomenet. Tyvärr har inte alla
som panorama. Personliga missnöje
och þjóðremba har påverkat
namngivning, vilket avspeglas i det faktum att
vissa sjukdomar och symptom har mer
än ett namn. Män har nyligen
beslutat att inte lära sjukdomar och
medicinska fenomen med vissa
personer (EPONYM), och försökte efter bästa
förmåga att sortera dem efter skada och
deras orsaker.
Grasse-testet
när två av oss, Albert Paul och
höken var i Medicinska fakulteten UI på
9. seklet, de var
plikttroget lärt att använda Grassetpróf.
Bodvar, den äldsta av oss,
dock inte lärde detta namn på
de aspekter nerv undersökning fråga
i studieåren läkare. Hauk
och Alberti påstods Grassetpróf
patienten blev ombedd att hålla
armarna rakt ut och sträckte ut,
med handflatorna uppåt (händer är bara försvinner,
e supination.), finger glennta och sedan
ombedd att blunda.
Två saker kan hända:
1. Foreach sjunker inte och palm förblir
stabil. Grasse test anses vara negativa.
2. Palm hand ringde kretsar
(e. pronation) och kommer att böja
armen vid armbågen. När detta
anses Grasse-testet positivt, men orsaken
tros vara skadad övre
motorneuron unga (e. övre motor neuron)
i de cerebrala eller spinala vägar.
När Albert Paul gick specialiserad utbildning till
USA
, fortsatte han att hålla
upp skyltar Gras set. Det gjorde dock
inget av vad han sade.
Hawk åkte till Sverige för att studera där
kan man säga att "Grasse-test" var
förestrad gräs. Sincerely stannade i England
och aldrig hört talas om Grasse.
Strax efter författaren började
arbeta tillsammans på neurologiska församlings
campus runt 1999 bar denna
namngivning av tandköttet. En närmare undersökning
visade att den italienska läkaren Giovanni
MINGAZZINI (1859-1929) beskrev rättegången
som patienten håller armarna
rakt ut med glennta fingrar och slutna
ögon. En andra handen skakar eller
böja armbågen efter 30-60 sekunder
ansågs tyder på mild förlamning.
fransmannen Jean-Alexandre Barré (1880-
1967) beskrev testet där patienten
håller armarna rakt framåt, men
låt handflatorna vända mot varandra med fingrarna
útglennta. Barré hävdade att även mycket
mild förlamning skulle ske genom
fingrarna på handen kom tillsammans.
På vissa ställen är det vanligt att
tala om neurologi Barré-prov när
patienten uppmanas att hålla
armarna rakt ut rätt stadsdelar. Om
armen börjar rulla ut och in är
testet anses jákvætt.2
Slutsatsen av denna studie var
att ingenstans kunde hittas en beskrivning
Gras Ställer i nämnda prövning
han undervisade i Sverige och i det här
landet, förutom i svenska läroböcker
i taugalæknisfræði.3 sätta deras kölvatten
tvivel om giltigheten av löften, men det är inte
det gör något mer för tillfället. Under
2006 en artikel i Läkartidningen4 på
innehållet i gräs testet skulle vara en missvisande,
hade Grasser aldrig förklarat detta test
och mest troligt att denna användning av termen
i ett svenskt nervmedicin byggde på
ett missförstånd. Slutsatsen i artikeln
var att det bästa vore att sluta
använda den. Det föreslogs att testet
skulle kallas "vapen-fulla-Strack"
, som kan översättas som "armen rakt
ut. " Förslaget ingick i
senaste numret av Sveriges främsta lärobok
i taugalækningum.5 Trots detta
löfte har blomstrat i Island för
en kort tid. Äldre kollegor är gillade
att använda den, och det nya namnet
har saknats för att lösa det genom att det gamla
systemet. Efter offentliggörandet av den svenska industrin
var snart testat neurologi avdelningen
på Rikshospitalet avviker från namnet, men
av någon anledning trodde läkarstuderande
och läkare fortsätter att använda den. Kom
för att få reda på att undervisa neurologisk undersökning
användes Svensk video där
gräs var títtnefndur. Detta, anser vi
att åtminstone en av tonerna
i Grasse återuppstod igen och igen
från de döda i vår lokala samhället.
Vi finner att de fördelar som kan förväntas att
prova nu för att skriva ut honom ur b